Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sångsvanens tårar

Intill bergstoppens rötter.
Somnar mellan palmer av bladguld.
Stoppar glömskan i timglasets svarta sand.
Solblekt variant av månförmörkelse.
Skyddar det som håller mig nära.
Didjeriduns svala sång bland havskorallerna.
För om inte så underbar, kanske ändå en gnutta vemod.
Lupiner och himlens hagel och jag kännner dem bägge.
Som om vinterdimman aldrig sått sitt frö.
Somliga ändå som drivved vandrar.
En handfull stjärnor blickar bort.
Stressens tukaner hyperventilerar.
Utan drömmar livet sakta suddas ut.
Och allt som blir kvar.
En döende livsgnista.
Men alla världens vädurar samlas.
Och sommarens trötta ögonlock sluts.
Ju mer aquamarin.
Desto mindre svart.
Däremellan flagnar njutningen.
Pesrsikodoften svalkar.
Nästan som kyssen natten före.
Blunda sedan.
Färdas över din egen prärie.
Som om.
Du är diamanten.
Jag är dess facetter.
Utan varandra.
Endast en kolbit.




Fri vers av Black raven VIP
Läst 91 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-07-05 15:36



Bookmark and Share


    ej medlem längre
… Utan drömmar livet sakta suddas ut …
2021-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Black raven
Black raven VIP