det som ligger gömt
och förträngt i det dolda
kommer alltid upp till ytan
när jag sänker min gard


för jag drömde i natt
att jag gick vilse i Din famn,
snubblade över Ditt nyckelben,
drunknade i Din halsgrop
och återuppstod
ur soldoften på din nacke


den smakade så
av den lenaste honung
och Din frostbitna hand
i min


men en dröm är
inget mer än en dröm;
den är dömd att dö
vid gryningen
och med den,
en liten del av mig


och det händer ibland
att jag nekar skjuts med flit,
bara för att få åka
förbi din busshållplats


min bästa form av självtortyr
där verktyget är en slipad
och polerad version av Oss,
där blodet är min blindhet
för allt jag borde sett,
och såret är busshållplatsen
där den står

lika enslig
och ekande tom
som jag





du är det bästa
och värsta
som hänt Mig