tiden går för oss alla den är inte finns inte bara i våra minnen så att sia om framtid ..blir nog bra tror jag
ser fjärden i skymningstimma vågbruset skölja in tång sand sakta sveper mot strand
kobbens höga bryta vågenens gång stänker en gång året runt samma våg kanske i tusentals år
Sitter får stänken över mig känner mig fri vägran att låta vågen fortgå förlorar stänk av glädje
vågen stänket var mitt en stund någon annans om tusen år jag var först ..kanske

tog min skärgårdseka satte åror klykan mötte första vågen andra sen så stor jag mitt sista andetag drog