På mitt golv

Satt på mitt golv. Påminde mig om gångerna jag vart ensam.

Behövde nån, bara nån. Sket egentligen i vem du va eller vad du ville mig.

Ville ha va vad du gav.

Men det du gav har en tendens att ställa till det För mig. I min hjärna. Antar att det är för att det är kemiskt.

För det kemiska får mig att glömma det andra.

Du ville pussas, kanske kramas lite. Du ville ta av mig mina kläder.

Tjatade och tjatade och jag behöll dem på. I flera timmar. Jag visste vad ditt pussande och kramande indikerade.
men jag ville bara ha vad du gav.

Men så kom detdär kemiska. Fick mina armar att tappa styrka, mina ben bortdomnade och käken spändes så det gjorde ont i hela huvudet.

Jag vet att det var en sån chans. En sån enkel chans för dig att få,

Det du ville.

Och du tog den. Obrydd och ohederligt, ibland mjukt och älskande. Som att du gjorde narr av mig hjälplöshet.

Kunde inte prata, eller slåss.

Låg där, bredvid dig hela natten. Naken. Försökte ringa men det var ingen som svara.

Jag log åt dina skämt och sa att jag bara ville vara ensam. Lät det kemiska döda varenda tanke av vad som precis hänt, lät det bränna min hjärna tills jag inte hade några tankar kvar.

Och jag Antar att vi båda fick vad vi ville den natten.