Flyende mot
natten

Bara för den
sköna
drömmens
skull

Finner ingen
vakenvila

Så på sköra
vingar bär det av

mot nattens
barmhärtiga
dunkelljus

Där detaljer
långsamt suddas ut

Och skarpa skuggor
mjuknar

Allt blir vackrare
och mindre skarpt

När drömmen
på en gång tycks sväva
och ta mark

I en drömlik illusion
som bara är en annan
verklighet

Än allt det vi tror
att vi vet