Den där tiden 

glas i skärvor hud brinnande 

hjärtan utfläkta 

vi var de där två som filmer görs 

utav 

gick du av någonstans på mitten 

men trots allt mitt i ett brusande 

liv 

efter första glaset vin 

När de trötta benen äntligen vilar

loppet är över 

då saknar du det det vet han 

han som alltid skakar lite förbryllat 

får oss att se lite längre upp hänga 

sig kvar vid konturerna av molnen 

det finns så mycket kärlek men 

viskar han när livet tystnar ryser 

till 

den filmens bilder tar över livets 

brus