silvertråden mellan ytterligheterna
då vi rymmer varje dag
någon säger sin syster jag älskar dig
säger samma sin broder
Själarna så nakna vi är
klädda i våra själars vånda
minnen lyser klarare
än stjärnorna på himlen
om natten lyser lampornas ljusblommor
som lysmaskar gömda
bland trädens genar
allt kommer tillbaka
som en sång från himlen

våra hjärtan skälver
av den skoningslösa smärtan
när vi lägger vårt öde
i ovarsamma händer
med vår nacke blottad