För givet tagen
är den lugna lunken
djupt i tankemönstren,
i de habituella habitaten;
det pågående, upprepade,
självvåldigt förväntade,
oförsiktigt förmodade;

i levandets inande inertia,
tragglandets tröghet
i människan som automaton

tills,
i plötslighetens bråda
omkullkastning
vanevärldens ytspänning brister
i tusen små exempel
på det oväntade,
och flygplanet välter över
åt sidan
med vrålande motor
i nio overkligt hastiga
hädangångar,
obevekliga
i sina verkligheter

- men att oupphörligt se
vardagens vindlande vanlighet
som bara en oviss möjlighet
bland många;
att faktiskt, med full kraft,
varje dag känna
att Sovjetunionen kan vittra ihop
och blåsa bort
i ett dammoln
(som skedde)

- att Berlinmuren kan huggas upp
till populära souvernirer
(som skedde)

- att Beirut kan explodera
(som skedde)

- att hjärtat kan sluta slå
mitt i motionsrundan
(som skett)

- att ett flygplan
med åtta förväntansfulla fallskärmshoppare
i blomman av sin levnad,
och en pilot,
på ögonblicket kan ligga förkolnade,
förvridna, oigenkännliga

är att se det för vad det är,
detta nyckfulla levande,
befriat från vanans falska visshet,
med full insyn
i levandets vilda villkor...

- men det är få förunnat
att vistas
i den svidande nakenhetens
jublande klarsyn,
utanför det kringrända förgivettagandet,
i ett utdraget satoriögonblick
som aldrig fördunklas,
och det kräver en rent oresonlig
kallhärdning
av mänskliga responser

Trollsländans glittervingar,
balanserande på ögonblickets knippe
av solstrålar,
vimlar i hastiga ryck
mellan katatona stillheter,
speglad
i trädgårdsdammens högsommaryta,
över den dunkelt grodyngelvimlande
bottnen,
som drömmar
ur det omedvetna