På den gamla goda tiden, vet farbror Sven att berätta, då hette det att 'hänka', som var att 'haka på' när någon gjorde något spännande.
Ett slags litet småtufft sätt att söka umgås och verka ha något för sig, även om detta från början var något av mera personlig karaktär, som att begå ett eller annat bus.
Att klia sig i ena örat räknades inte.
Inte ens att klia sig litet lätt mellan benen, rätta till klädesplagg, underkläder eller att ha en kort men kärnfull åsikt om
'det senaste' i nyhetsväg på egna gatan eller i kvarteret intill.
Den stora världen var en exotiskt och spännande större plats, men ack så okänt område att böjligen drömma om.


En egendomlig sak, som Marita aldrig verkat fundera
stort över (förrän hon själv blev med barn, gravid i det fallet),
är att födelsedagars firande är något stort världen över.

Samtidigt som personen vilken föder alla dessa människor,
eller i vilket fall 'den sortens människor', som verkar göra
'det mesta jobbet', ofta behandlas som en sorts
'icke människor', en sorts antingen närmast slavar.

(M. Sarri skrev ju boken. 'Tag dig en slav')

Eller så sätts den sortens individer på piedestal
och blir en gudalik person, ett helgon, förklarad som 'oslagbar'...
Hur 'bortförklarar du den saken',
för dig själv eller den stora massan?

(2020 11 17)