LÄNGTANDE DRÖM

Vaknade panikslaggen ur en orolig dröm.

Nu sover varg, nu sover lo,
lillan sitter stilla på Kloo...
Mina tunga steg vandrade självgående kring kyrkans torn, letar repeterande i
minnet, gummans gamla vaggsång.

Såg henne åter sitta vid stranden av ån, som flöt vårvild, rytande.
Återföddes blev hon, med lodjurshjärtats ängslan.

Vaggans rytm, bilhuggen av förfäder, de som reste ifrån fjärran land.
Skapande längtan till det förflutnas eviga resor, sjöfärder och främmande kvinnofamn.


Änglarna faller från släktbyggda kyrkans torn. Jag ser panikslagen hur Ulls varulvar sliter de könlösa till vita trasor.

Fars ättelägg blev född i blodblandat flöde.


Längtande, drömfångad kramas portens ringsmidda vrede.
Klockklangen hörs när sparren lossade.

Därför skulle det förflutna krossas oförklarat vid mina fötter.

Sagans myter föddes när far tog första vårresan på höstkallt vatten.

© Bosse 14 juli 2021.