om det var av hettan
din strävsamma tystnad
eller bara
av ren sympati
lämnar jag därhän

men i vårt samskap
var ett pyramidalt
kliv taget
ut ur
de namnlösas skugga

ord och ton
varpade vi samman
till en slitstark
själsfrändeväv

däri

dina andetag genom
Octavio Paz labyrint

min tilltagande ömhet
för de tankeavtryck
du lämnat vid  
hedlandskap och vattendrag

frasande genom klöver och pors
dina drömsketoner mot
mina innanhav

lär känna vattnen omkring
och du känner snart min
andning mot dina magiska
fönster av tid och evighet

fagra de marker vi tillsammans
för ett slag beträder
med en okuvlig vandrarlust
och genom ingivelser
alla dessa spåsamma mönster

där jag genom dina ögon ser
granskogsskimmer
under denna solspelade horisont

som om den alltid hört
hemma där har jag
nu din hand i min