Får du också ofta höra:

”Du är för snäll”

”Du måste säga ifrån”

”Du måste ta mycket mer plats”

”Prata högre”

”Du måste sätta gränser”

”Du måste våga mer”

”Du måste slipa på ditt dåliga självförtroende”

”Du måste lära dig att stänga av”

”Var inte så känslig”

”Du måste kunna ta kritik”

”Du är alldeles för konflikträdd”

Du måste si,
du måste så…

Så här ska man vara och göra istället.

Allt detta maler i ditt huvud.
Om och om igen.

Till en början kanske man håller med.
Det ligger nog en viss sanning i det, tänker man.
Jag måste bli en bättre och starkare människa.
Jag kan inte vara svag.
Jag duger helt enkelt inte.
Jag måste göra något åt mig själv.

Sedan mår man dåligt över att man råkat
födas med en dålig och viljelös karaktär.
Man inser allt man måste kämpa med.
Samhället ser dig inte annars.
Tror man.
Tror de…


Sedan tänker jag igen:
Varför ska jag lyda deras råd?
Blir genast lätt i sinnet igen.
Skrattar till och tänker ”F*ck them”
och somnar gott.