sorg
Mellanboa
Tre bodar i samma byggnad
fanns det på gården
Matboa till höger
Mangelboa till vänster
och i mitten
Mellanboa
där nutid mötte dåtid
på ett fördolt sätt
Dit gick jag och min syster
upp via den vindlande vindstrappan
och hämtade blomkrukor
eller något annat
som mamma bad oss om
Det fanns mycket damm
och spindelnät däruppe
de knarriga golvtiljorna
ledde till den delen av rummet
som var hemlig
Där förvarades gamla sängar
bord stolar fodersilar
ja till och med en gammal
barnvagn
farmors och farfars saker
Usch sa mamma
jag vill inte vara i det gamla
hon hade minnen från den tiden
då hon och pappa fick uppleva
farmors sista tid
en älskad hustru mor och svärmor
som jag aldrig fick träffa
Farmor hade ledgångsreumatism
och satt i rullstol under sina sista år
sextiosju år hann hon tillbringa
här på jorden
Kära och dystra minnen
och en sorg som aldrig bearbetats
lagrades istället
under ett täcke av spindelväv
i Mellanboa