Att träffa ett hav nu igen
Genom drömmar och minnen
Att känna samma bris och doft nu igen
Röra och smeka rena sanden
Kanske också torka tårarna i kinden
Att stirra på segelbåtar vid horisonten
Så som att fånga dem med ögonen
Själen vill, ögonen vill, men havet? Ingen vet!
Kanske då får man höra outtalade frågor och fränhet
Man kommer då inte på något begripligt svar eller klarhet
Ska man släcka ljuset av undran och längtan
Och låta skymningen ta över drömmarnas strävan
Eller ska man bita ihop käkarna
När känslorna tränger fram över murarna
Då kanske blir oförmågan till förvirring och vill springa
Från hjärnan till gränsen mellan att skratta eller gråta
Den osynliga smärtan kanske behöver havets kram
Och att sluta ögonen, och lyssna på hjärtats hram
Där känslorna sjunger vågornas melodier
Delfinerna skickar ut sina sonar och signaler.