Då min spegel
på golvet i spillror
äntligen jag
fått en bra
bild av mig själv.

Droppar av blod
har format en cirkel.

Varje tavla skuren.

På mina knän,
andetag i takt
med hjärtslag
tunnelvisionen avtar
ensam kvar
i röran.

En bruten man
sjunger,
med toner tvingade på plats.
Han i dansen,
där orationella steg format.

Endast förlorad
när hans vackra spel
slutar.