Vi har alla våra lass,
var och en sitt ok att bära.
Stundom skiljer grad och klass
på den tyngd som kan besvära,
men vi suckar lika svårt
åt det liv som blivit vårt.

Någon är av sorg betryckt,
någon annan saknar pengar,
öm är någons ändalykt,
någon rörs av hjärtats svängar,
av besvikelse och nöd,
någon av sin brist på bröd.

Lasset som har blivit ditt
är det öde som har givits.
Varje människa har sitt
levnadslopp som föreskrivits.
Detta går ej att förstå.
Man får finna sig, ändå.

Ojämlikt tycks våra liv
blandas upp i lust och plågor.
Mänsklighetetens kollektiv
våndas jämt av dessa frågor:
Varför delas varje lott
ojämnt mellan ont och gott?

Livets lass är livets lott.
Alla följer levnadsplanen.
Alla dras med ont och gott,
både Biffen och Bananen.
Helans liksom Halvans lass
är det liv som måste dras´.

Så var tacksam, trots de kval,
som dig tynger ner på vägen!
Du har inte något val
mellan livets skilda lägen.
Livets tyngd blir mera lätt,
om du ser på detta sätt.