Kort om en skugga som sitter på min axel IFör ett tag sedan drabbades jag av en upplevelse som långsamt tynade bort och nu inte finns tillgänglig längre, i mig. Men jag minns ändå, och något spår har den satt i mig: plötsligt satt alla mina bekräftelsebehov, mina skrik och min sorgsna längtan på min högra axel, som en mörk skugga. Jag kunde kommunicera med den, och jag har fortsatt med det. Men den är alltså inte lika tydlig längre: kanske inbillar jag mig bara. Men samtalet fortsätter: och säger jag något som gör skuggan ledsen eller rädd, kryper den närmare intill mig, kramar krampaktigt i mitt bröst, och jag blir ångestfylld.
Prosa
av
med viss svårighet!
Läst 119 gånger Publicerad 2021-07-21 14:54 |
Nästa text
Föregående med viss svårighet! |