jag tror att du kan finna vägar i ödemarker
att du kan gå över tusen breda fält
och att du ändå hittar hem
jag räds inte för jag vet
kan höra kvällen tassa skymningsmjuk
den speglas i mitt hjärta
medan jag lyssnar till grannens hus som sjunger
i aftonens milda toner
allteftersom solen målar väggen i umbra
jag räds inte för jag vet
skulle du försvinna i fjärran land
skulle jag andas tystnaden
tills tiden rann ut