Solen lös för oss den dagen.

Det är ofta molnigt i Malmö, men inte där. Inte då.

Halva jag slets sönder, imploderade; dog. Halva jag föll handlöst under din blick.

Ett hejdå. Eller hej. Eller hejdå. På återseende? Min historia har slutat. Fast vad är början och vad är slutet på en cirkel?

Vem är jag när jag vänds upp och ned, in och ut, skakas ur? Vem är jag när jag är tvungen att vara vem jag vill? Solen lyser och vägen är tom. Och jag måste framåt vandra.