Abort är barnoffer beviljat av staten.
Men det är inte akten som är ond,
det är hatet i bröstet.

Bortglömd är mannen på korset
och anden han spred
som segrade över askan i mörkret.

Det kvävdes av ljuset
som ger skarpa klippor
och dunkla grund
sitt sanna ansikte,
men folket styr och flyr
undan denna templets pelarfyr.

Jesus var ingen mes som larvade sig
med känslor och falsk intellektuell logik.
Ingen feminist, utan en Guds kapitalist
som gör svaga trälar till rika själar
som äger allt av värde.

Han såg Satan bakom tankerösten
och fördrev ondskan från brösten i folket.

Han är herden som ledde fåren
till den svalkande oasen
i öknens Helveteshetta.

Han är brunnen
som släcker törsten i munnen.

Han är månen i mörkret
som riktar ljuset som tänder vrår
där smuts samlats på hög.

Han är stjärnskenet
som blottar barnliken under dammet.

Offren är priset för lusten
som föds ur känslan
av att spela rollen som Gud.

Lucifer lyckades lura folket att han inte fanns
och i spegeln ser inte Satan Satan
när ögonen tror sig se sig själva.

Med statens goda stämpel i pannan
äger de scenen där de själva spelar offer,
medan blodet forsar bakom ridån
och repliken frågar efter mer

Kvotering och genusstudier,
barnbidrag och splittrade kärnfamiljer.

Kärnan till livet vill de offra,
pulverisera och spotta
och baka en vidrig kaka
som de pressar ner i barnens käft.
Svälj och klä på dig rosa kläder
så att du matchar falska kärlekens färg.

De barn som inte offras
glöms och lämnas bort i hemmet,
där fadern leker dörrmatta,
medan modern bygger karriär
som om det vore en kyrka
viktigare än själen i barnen.

Ändå vill hålet i deras hjärta
nå fram till himlens skräddare.
Han som har lappen som täcker alla hålor,
Han som släcker tankens eldsvådor.

Känslor är motsatsen till kärlek
om de ges makten
att greppa taget om förståndet.
Kärlek ser allt detta,
men hat försöker förblinda
och sprätta upp lappen som läkt hjärtat.

De kan offra sina barn
men inte sitt riktiga jag,
inte sig själv till sig själv.

De vill ha kvitto på vem själv är
men hör bara svavlets förtal.
De bläddrar efter
en definition i en ordbok,
en karta med kryss,
en inringad vers i bibeln,
en nystadgad lag.

Satan ser in i spegeln,
men vad är det han ser?
En pupill fylld av hat
som inte kan se sin egen svärta,
som inte kan se in i sig själv
utan att styras bort
av tankar och känslor.

Han är Evas själ som pallar äpplen
och frossar i kunskapen från maskätet inre
medan buken sväller och spräcker säcken
där likmaskar väller och krälar ut
från tungans ord och ormens onda handling.

Ormen har erövrat kroppen,
giftet till ettergåva livnär varje cell, som viskar
att abort inte är barnoffer beviljat av staten.

Fången av ormen upprepar, och tror, bytet
att akten är god och gjord med kärlek i bröstet,
medan vi ser hur ruttet tungan talar.

En röta som sprider sig
till svaga själar och kväver livets låga.
Vi lever i en själastrid och köttet är slagfältet,
det slipade svärdet är lågan som svingas
av Surt i slutstridens Ragnarök,
där draken och hammaren,
ulven och trädryttaren stupar,
likt sonen på korset, ett nödvändigt gott.

Storslaget växer Världsträdet vidare,
för jordens hårda metall kan inte
halshugga ljuset från törnekronan.
Tron segrar över miljoner tankesvärd och känslospjut.

Guds yxa klyver allt
och ljudet klingar ut i tystnaden,
där Han sitter och tålmodigt väntar
på vår återkomst, vår hemkomst,
vår andra sanna födsel.

Han väntar, oavsett vem vi trodde vi var
innan ljuset visat vårt sanna jag ristat i hjärtat.

Det är här vi finner den sanna bibeln.
Ordlösa Gudsord som tyst
visslar psalmen ingen kan skriva i bläck.
Läs psalmen oavbrutet och du är
där du velat vara och alltid varit.
Där du är, just här, utan viskningar
från tankeormen och känslokvinnan.

Sidorna är varken gamla eller nya.
Detta oskrivna Gudsblad i hjärtstammen är
Heliga Herrens eviga vilja
och Hans tidlösa testamente.