Dina bilder är mörka
och jag ser inte mer än du visar
men jag läser dina brev
några små ord
där solen får vara med
kommer du ihåg
att jag var på väg
för att resa
över asfalt och skog
men livet ville något annat

och i butiken där jag bor
där jag hade hamnat
rensade frukten och frös
så förbannad och
sliten
förälskad

jag hade vaknat så fel
för långt ner
för nära helvetet
kroppen kändes för liten
förträngd och begraven
i jord
hade ramlat in i en
sten

livet ville något annat
fast jag älskar
att du hatar mig
alltid är det något

kommer du ihåg
att det kändes som om vi satt
brevid
våra kroppar började
att simma

men livet ville något annat

fast jag vet att du vet
något som aldrig blev
började att brinna
du älskar att jag saknar dig
kommer alltid
att finnas

du hade sådan ångest
det var för nära
himlen kändes för mycket
och hjärtat blev för trångt
förtvivlad och uppäten av
maskar

livet
det ville något annat

jag i min jävla sten
och du i ditt ännu
förbannade
ankare

dina bilder är mörka
med inslag av solar och planeter
i en annan tid
kanske vi kommer fram
befriade från allt det hemska.