Med en anteckningsbok full av
fotnoter och kommentarer ihopa
med div tidningsklipp och dikter
är Charles Baudelaires ( 1821-1867)
noteringar om Belgien och Belgare
i synnerhet,
en iakttagares pyttipanna av reflek-
tioner som det blev pannkaka av
alltihop i en smältdegel av Baude-
laires galla där belgare beskrivs
som illiterata, dumma, baktalande,
och avundsamma mot fransmän.

Vidare är Belgarna tröga,groteska
och klumpiga utan förfinade känslor,
lata och opålitliga som frossar i
mat och dryckenskap......

Vad den bittre och cyniske C. B
ägnat sig åt under sina två år i
Belgien är att ordagrant likvidera
Belgien och dess folk genom förtal,
satiriska och ironiska nidskrifter
men som hela tiden är på fallrepet
för ärekränkning och förtal,
så det var kanske lika bra att den
aldrig blev färdigställd och utgiven
under hans livstid.

Belgien som en stad utan blodåder
och livskälla......
tänk om någon skulle ge sig i kast
med att skriva med samma avsky
om Sverige (eller Skåne).

I betraktelse av Belgien genom
C. B's ögon och överkänsliga sinne
vittnar det om en poet i affekt
vilken inte kunde finna någon
form av skönhet och berusning
utan endast bakrusets illamående
och huvudvärk, slagg och spyor
dvs, ett Belgien i samtidigt förfall
som författaren själv.

~