Igår kom beslutet från Pensionsmyndigheten,
det var i mina ögon rena absurditeten.
Att jag jobbat och slitit i hela mitt liv,
och faktiskt varit väldigt produktiv,
det räknas tydligen inte alls,
och livet har inte varit en smäktande vals.
Som femtonåring fick jag mitt första jobb minsann,
det jag hos den lokala guldsmeden fann.
Fem kronor i timmen var lönen jag fick,
ni skulle ha sett glädjen i min blick.
Sedan sökte jag mig till ett större företag,
för kontorsarbete hade jag anlag,
så har det fortsatt i hela mitt produktiva liv,
jag har arbetat och varit väldigt aktiv.
Men nu när staten bestämt att jag ska bli pensionär,
så känner jag att jag blir väldigt reaktionär.
Ty lappen med min kommande pension är ett skämt,
men den summan ska jag leva av, har de bestämt.
Jag lutar mig bakåt i min stol och förbannar denna dag,
detta var ett ordentligt och jobbigt dråpslag.
Ja inte helt ovetandes var jag väl ska jag säga,
har väl försökt att ifrån denna dag väja.
Men det är bara att spotta i näven och gilla läget,
det är ju vad som gäller i nuläget.
Man får försöka vara glad och tacksam för det lilla,
men lite mer pengar skulle jag faktiskt gilla!