Det finns inget yrke som omfattar
omvårdnad av människor inom
missbruk, själavård, eller social
rehabilitering som på allvar är
seriösa av humanitära skäl
så länge någon får betalt för det
vilket enbart resulterar i en sken-
bar ansträngning som inte leder
till någon positiv förändring
utan snarare negativ utveckling.

Det hela handlar om inkomst-
drivande statliga företag som
andra livnär sig på,
genom andras olycksaliga livs-
öden vars parasitism är en av
de avskyvärdaste eftersom det
är människor som är värddjur
inför andra människors egoist-
iska överlevnadsinstinkt.

Visst finns det många roman-
tiska drömmare med filantro-
pens humanistiska hjärta i sig,
men det är bara tills de möter
den nakna verkligheten bakom
alla läroböckers klädsamma ord
vars fackspråk endast tilltalar
en krum liten krets av profess-
orer som lever i en helt annan
värld och som själva egentligen
är i akut behov av samhällets
vårdinrättningar på olika sätt
men som saknar sjukdomsinsikt
om sina egna vanföreställningar.

~