Redan medlem?
Logga in
inräknas både såsom Tröskel #37 samt Gräns #38
Sålde Slottet i Barndomens Sista Strimma
Juli skulle just bli augusti. Det måste ha varit sista dagen av min barndom. Vi hade sålt morfars ofantliga hus. Nu sov vi därinne ännu en natt - sedan aldrig mer. Vareviga skrubbs skrymslen låg tömda. Möblemang och leksaker hade fullgjort sin tjänst. Världens vitaste träfasad mörknade. Molnen blomstrade för mormors skull. Bägge familjerna for samtidigt. Gårdsplanens grus rasslade som vanligt under hjulen. Till julen skulle livet ha blivit sönderrivet. Ändå var den sommaren min mest spännande någonsin. Ungdomen började tydligen där. Spelade med spaderdamer. Jag måste bli hjärter knekt! Skulle slottet krympa i minnet? Snarare växa oändligt? Böckerna travade iväg.
Prosa
(100-ordare)
av
TrollTörnTrappan
Läst 198 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2021-07-31 23:36
|
Nästa text
Föregående TrollTörnTrappan
Senast publicerade
Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 3 inre Hus 37 : Sånger av Cat Stevens Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 2 Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 1 Tavla 2 : Anemone Nemorosa Ändlös OÄlvighet (stafett 132) Hyresgäst 013 : Tissla Tisell Remixade Fjärilar, fragment igen nära Se alla |