Scoutade jorden fann själafränden,
upp i norden nära världsänden.
Blottade mitt inre som poeter gör,
pinsamt värre tror jag dör.

Drabbad av euforisk kärleksyra,
önskar kunde känslorna styra.
Stackars intellektet tvingas svälja,
stoltheten låta hjärtat härja.

Jag är kär!

Blind ser det jag ej vill röja,
akajer för kärleken ödelade Troja.
Jämnt med marken har jag hört,
från säkra källor såklart.

Förälskade är vi alla dumma,
om galet lyckliga dövstumma.
Frenetiskt förblindade av ruset,
ständigt höga som huset.

Jag är kär!