Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ledig plats för text, exempelvis en ingress. Är du trött kan du alltid sätta dig på en stol, en bänk, en soffa, en säng eller vad du nu har möjlighet till i en sådär som underbar möjlig närhet, annars går det bra att stå och se litet vilsen ut.


Sittplatsen



Vid en fyrkantig pelare i ett köpcentrum sitter det en helt
vanlig dag vid pass tvåtiden en man, han är omkring
trettio år och han lutar ryggen mot pelaren.

Då han suttit där omkring tio minuter kommer det fram
en annan man tillsammans med en gammal kvinna som
ser ut att vara omkring 75 år eller så.

Hon ser sliten ut och verkar trött. Det finns inga bänkar
utställda här och var i den stora hallen, bara som vägar
vilka leder åt olika håll.

Öppna gångar som troligen är kantade av affärer att gå
in och handla litet olika saker i. Mannen i sällskap med
den gamla kvinnan ser sig omkring

efter någonstans att sitta, men den väl så öppna platsen,
liknande ett torg, är tom på platser att sitta och det enda
han ser är butiker och människor

vilka går in i och ut ur dessa butiker. Han ser ut att tveka,
tar sig om hakan och säger då och då något till kvinnan.
Efter en stund kommer han fram

till den sittande mannen och inleder ett kort samtal.
- Ursäkta mig, men jag kunde inte låta bli att se er
sitta här.

Den sittande svarar inte något utan ser bara litet
frågande på den som nyss givit replik.
- Ja, ursäkta mig, men jag kan inte se några bänkar
här på torget.

Den sittande svarar fortfarande ingenting, utan
verkar bara vänta på någon sorts fortsättning.
- Jag är här i sällskap av en gammal kvinna,
hon är trött och jag vill att hon väntar här
medan jag själv går ett ärende.

Fortfarande hörs inte den sittande mannen
säga ett ord som till svar.
- Jag undrar, skulle ni kunna tänka er att avstå platsen
till kvinnan i mitt sällskap?

Utan att svara reser sig nu den nyss hukande mannen
och går sin väg utan att se sig om och han bara försvinner
in i vimlet och verkar som borta kort därpå.

Mannen i sällskap med den äldre kvinnan ser tyst
men eftertänksam efter honom där han avlägsnat sig.
Sedan nickar han till sitt sällskap och ser mot stolpen till.

Där finns ingenting att sitta på. Ingen stol eller pall,
ingen papperskorg eller väska. Bara tomma intet utöver
själva stolpen att luta ryggen mot. Han för ena handen
mot nacken och gnider den som förvånad, häpet undrande.

Han ser på kvinnan, slår ut med händerna och bara ser
som vilsen ut. Vad han nu skall ta sig till vet han då
verkligen inte, ser det ut som.

För den som kastar sina blickar upp mot taket, kan se
att det är upphöjt i mitten och runt väggarna i fyrkanten
ovan löper en sarg med gröna växter i.

Bakom växterna är på alla fyra sidorna stängda fönster som
släpper in dagsljus och mellan dem den vita väggen. Det är
en solig dag ute och det regnar inte och det är en dag i juni.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 113 gånger
Publicerad 2021-08-05 03:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP