det blåser en vind i mitt hjärta

den sjunger om kärlek och lycka

känner ej längre nån smärta

lyckan kan ej nån från mig rycka

den sjunger om allt det vackra

om det sköna och underbara

det riktiga och det sanna

den kan kärleken förklara

den drabbar hög som låg

även fattig och rik

det var då jag plötsligt insåg

kärlekens mystik

till kärleken jag mig bekänner

en tro som till lycka bär

den skänker mig också vänner

jag intet mer begär