suckar kluckar fuckar
fumlar med flaskan
knappar skakar
en hel värld i brand
sakta suckar allfadern
med mor i sin famn
träd som står
heliga
och i sitt kretslopp allt
ner till stan
där vi slår och älskar, hoppas, dryper, kravlar fram
kommer ihåg
en resa
för typ 3 år sedan
full och dum
kändes som allt var ju ihopräknat
men vem är dum
vem vet allt
jag vet ingenting
glädjen suckar upp och ned
jag har ingen tur
hörde röster
hörde röster
röster hörde allt
folket bad om sin undergång
dem hörde allt
lika dant
då som nu
evighets förfall
hoppar ut
rakt ner i din famn
när askan sänkt sig kommer vi att se och höra då?
eller kommer dimman vara så tung så tjock och mjuk?
att vi aldrig kommer resa oss och gå med allt,
utan slumra i en mjuk och varm och förödande famn?