det är sorgen som varit mörkaste natt
det är själen som slutat att drömma
slutat att leva
hjärtat slår i en öken
Då solkragen brinner förmår den inte värma
när dörren är stängd blir det tomt och kallt
det är hjärtat som inte förstår hjärtat som brinner

våra drömmar är ljuset vi ser
utan drömmar blir det isande kallt
vi går ständigt och fryser, harvar i samma spår
med vår intorkade tår

det vi sett och lärt enbart det onda
vi griper och tar, vill ha tillbaka
dom barnablå
vi förmår inte förstår inte
det villkorslösa
det som slutet är
förstår inte det anspråkslösa