Innan hon hann fram genom hallen, välta tre stolar
och några glas vin och en snipa full av ångande sås
på duken av handvävd linne var kaoset ett faktum

väl i min överväldigade famn hann jag just se all
passion slockna i ögonen innan våra läppar slöt
sig om varandras och allt som var hon slaknade
lika formlöst som våra gemensamma drömmar

död föll hon varm från mina läppar djupt ner i en
torr brun av bottenlös saknad ur vilken jag aldrig
igen skulle lyckas finna kanten om hon inte ropat



Far lät kasta kadavret på gödselstacken bara för
att han kunde, för att förnedra drömmen han
aldrig förstod sig på själv och missunnade mig


- han dog hård utan saknad på samma plats vår
kärleks minne blommar i växande cirklar än idag