Jag klunkar i mig den
oskuldsfulla luften,
som att jag dricker från en
kall fjällbäck
Jag tar ett dopp i en
spegelgöl
så svart,
så stilla,
så silkeslent,
det ljumna smeker min hud
Skogen är så nära,
så rå, så på.
Tallar och granar, med
vippande skägglav
på grenar
Älgen spatserar ståtligt,
i sin tappra gång,
över sårig asfalt,
som blöder damm.
snart finns det bara grusvägar
De fräsande forsarna,
likt bubblande ljus lager
i sitt kokande ursinne,
klöser ner morän
Jokkarna gurglar öring.
flugfiskaren, med sin
tunna tråd,
piskar vattnet, i
beröring
Jakthundarna
bakom järnstängsel,
olika rasande raser,
hoppande hundskall
och gensvar ekar i nejden
över de pittoreska gårdarna, nerbäddade i dalgången,
klippt av E4:an och landsväg,
som blir en hotfull väggväg,
där längst borta,
efter raksträckan
En kvidande midnattssol vilar på bergen,
med bergskammar som sträcker sig mot molnen,
vill komma närmare,
få en omfamning
av det vita svalkande.
och jag,
vad gör jag
Jag knäpper en Norrlands Guld,
kalasar på ett par myrars guld
Här mår själen bra
i sitt evighetslugn,
Norrland är mitt evighetsrum
Forsens stämma,
brasans klickande,
annars är det tyst
Blott knottens bett skaver