Strindberg skrev De har makten men jag har ordet

Är det självklart att varje människa får tillgång till språket? Nej, vidhåller jag efter en språksociologisk undersökning främmande ord och fackord inom EU, vilket var avhängigt inför politiska debatter och folkomröstning EU
Det är enkelt tala över personers huvud om de inget förstår och därmed få igenom beslut som inte gynnar mängden

En självklarhet kan man tycka med tanke på demokratins grundbegrepp och väsen, eftersom den går till val på de förslag, som föreligger
Förslagen kommer från de som har tillägnat sig språket. De språksvaga talar och skriver inte gärna utan förblir tysta i församlingen. Därmed är deras makt att påverka demokratin inte stor. En form av diktatur, där församlingen inte kan påverka beslut ens över sina egna liv

De språksvaga måste ändå hävda sin rätt och försöka undvika att bli trampade till mos av arbetsgivare och myndigheter osv. Det säkraste vapnet nyckeln som öppnar tillvaron mot ett bättre liv är just språket

Ett aber är att samhället blivit alltmer komplicerat och svårmanövrerat. Kraven på att kunna förstå och kunna uttryck sig i tal och skrift har vuxit sig allt större. Hörde en forskare relatera att tidigare fanns välskrivning på schemat och därmed överfördes stavning och förståelse till hjärnan automatiskt. Idag florerar mobilspråk flitigt och marginaliserar möjligheten till ett verbalt flöde. Böcker läses inte heller i den omfattning det gjordes tidigare, hörlurar med intalade böcker är inne. Därmed får ögat inte heller den inlärningen.
Förlorarna är de språksvaga inom arbetar- och invandrarfamiljerna. Det är ännu
glest mellan leden från dessa hem och i utbildningspyramidernas topp.
Universitetskorridorerna trafikeras ännu av glidarnas ungar. De andra slås ut redan i gymnasiet.