Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Själsglänta

Jag gläntar på min själ
och släpper in dig
i det svåråtkomliga
där ljuset silar in snett
och bildar invecklade mönster.

Själen pulserar liv
ömtålig och mjuk som en fontanell.
Vi kläms ihop i förlossningskanalen.
Varje gång vi föds
trycker verkligheten ihop oss
och vi måste vecklas ut
gång på gång.

Kanske är min längtan
efter blodfullt djup
orimlig och glupsk
men den vältrar genom mig
som en förlossningsvärk
och tvingar mig
att pressas samman av mörkret
på vägen mot nästa begynnelse.




Fri vers av Rafmagn VIP
Läst 141 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2021-08-17 06:33



Bookmark and Share


  Burn

Jag var verkligen slarvig i mitt skrivande ikväll :)

Några ord föll bort. Skulle vara: "att verkligheten trycker ihop en varje gång något av en föds fram". Och: "Och det är som du skriver".

Felstavning. Skulle vara: "Tycker om sista versen".

2021-08-17

  Burn

"i det svåråtkomliga
där ljuset silar in snett"

En lika vacker som väl beskrivande bild.

Och ja, det är också min mycket stora erfarenhet; att verkligheten trycker ihop en varje något av en föds fram; rekylen blir ofta oerhört kraftig och oftast väldigt svårhanterbar. Och det är som skriver, att då måste man veckla ut sig själv efter det. Gång på gång. Så länge man väljer att fortsätta.

Tycker som sista versen, den visar på några kontraster som hela tiden möts när det gäller sånt här; den kraftfulla längtan som aldrig försvinner och som obönhörligt driver en vidare - mot just det mörker som pressar samman en. Att ha en så stark längtan, ett så starkt driv, det krävs då mörkret i såna här sammanhang verkligen inte är att leka med. Men om man vet att det väntar en begynnelse bortom varje mörker, då kan man själv välja om man vill ta den kampen, om man vill kriga för sitt eget jag, för sitt eget liv. Det är då längtan blir så viktigt; att man har en längtan som kan driva en framåt och genom vad som helst.

"ömtålig och mjuk som en fontanell"

Ja, och det är lika fascinerande som paradoxalt att det kan komma att krävas så mycket hårdhet och många gånger psykiskt brutalitet för att man ska kunna frigöra denna ytterst ömtåliga och mjuka själ så att den kan få vara och leva exakt som den är. En hård kamp för det mjuka. Det kan i alla fall en hel del gånger krävas sånt. Något som man då får varva med att plocka fram och vårda och vara med den mjukhet som finns där inne.

Du fångar bra de stora kontraster som finns i detta det svåraste av allt.



2021-08-17

  Kungskobran VIP
Fint om att födas på nytt.
2021-08-17
  > Nästa text
< Föregående

Rafmagn
Rafmagn VIP