Att rikta in sig
med dig

Tål du morgonljuset
nu som då- från den

glömda tjärnens
blanka spegelyta

Och tål vi
tystnaden
emellan oss

Då kysstes försiktigt
Den nakna axeln

Och sades att det var dags
att stiga upp och iväg
Till en ny dag mellan

Hjortronmyren och
Färdas in till staden.

Med det klumpiga
Motorfordonet. ..

De efterlämnade
spåren mellan dem

Andas ännu tillsammans
I en annan historia. ..

Långt bort från alla andras
Ordflöden i cyberrymden

som i den manuella
verkligheten

Men timmerstugan
finns kvar där borta,

invid en sjö intill det Ryska
svårmodiga gränslandskapet

Och väntar att bli förlöst
Av tidens glömska. ..

Inuti ett upplösande dis
-stråk från storlommens
Hjärtskärande skri

Allt detta är ett minne
som vi ännu bär

I en himlakorg av närhet.