jag plockar, delar jag med mig
varje dag till den som sitter på trappan
glömmer dig aldrig älskade uggla
trots många gäster bänkat sig runt mitt bord
så har ingen annan
räckt mig livets vatten
där fanns gäster som tog allt som fanns
att få på bordet
även de som talade tungor
de bar bakom ryggen det som ingen ville ha
och en dag kom tusen soldater
dörrposten skakade av deras slag
det var då vi tänkte på
alla dagar då flaggan var hissad
och himlen var blå

visst är vi tacksam över alla kunskaper
om människor vad de gör varandra
hur de placerar människor i fack
och sorterar bort andra
tilltro är något som inte kan ges bort
utan alla rannsakas

med facit i hand visst är det sorgligt
då någon felar och ber om förlåt
men tragiskt
för alla de med ögon blå
de faller djupare än de andra
något viktigt att tänka på
vi är alla värdefulla
och tiden får ingen tillbaka.
Många frågetecken har rätats ut

men de ömtåliga en gigantisk räkning fått
utan någon budgetförklaring