Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sökt nytt jobb

Personligt brev

Jag är en sådan person som snabbt svänger i min sinnesstämning. Det kan vara något litet som gör att jag blir pratglad. Typ tanken på att jag ska ta mig ett glas vin eller äta godis. Jag ogillar att vara sysslolös. Jag trodde att jag var mer förstående och större mentalt än vad jag är. En person har kommit in i mitt liv som testar mina gränser. En person som jag inte kan prata med då personen är känslomässigt labil. Ibland går det men då går det bara under det samtalet, sedan är det som bortblåst. Hur hanterar man en sådan människa? Jag samlar på mig allt människan säger och gör och spyr ur mig det till mina nära och kära. Om personen gör något riktigt sjukt gottar jag mig i att få berätta det för dem. Men inte för personen, eftersom jag inte vet hur man på ett konstruktivt sätt säger till något att hen har en nedlåtande ton, negativ inställning, översittarattityd. För att ge konstruktiv kritik behöver man säga hur personen kan göra istället. ”Var normal” är mitt svar på det men det kan jag inte säga. Ska jag då istället säga ”för att jag ska kunna ha ett bra samtal med dig behöver din ton vara respektfull, du behöver se möjligheter och du behöver ha inställningen att du och jag har lika mycket att säga till om”.

Det kanske ser bra ut i era ögon men denna person är vad jag uppfattar som sjuk. Den mest labila människa jag har mött. Troligtvis belagd med diagnos. Mitt citat kan antingen gå hem eller ligga mig i fatet. Det kan jag inte veta innan det är förmedlat. Och om det går hem kan det vara som bortblåst nästa stund. Ni kanske förstår vad jag har att göra med? En människa som borde hålla sig för sig själv och hålla sig till de som förstår hen. Där ingår inte jag.

Hoppas att ni kallar mig till jobbintervju.

Kaktus.




Övriga genrer av Ordekvilibrist
Läst 107 gånger
Publicerad 2021-08-19 20:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ordekvilibrist
Ordekvilibrist