Du tror du såg mig 

så många tillfällen i de där korridorerna 

mina höga skratt och mina djärva 

uttalanden 

vinden viner aldrig under mina fötter 

och du tror säkert att min rädsla var 

ett mått på min ändlösa aptit 

ni tror vi ser er nu. I era tysta korridorer 

i de tvättade sterila rummen, att er tystnad 

och era perfekt avvägda meningar går att 

tolka. Vi försöker och försöker och i 

utkanten av sorgen skrattar friheten 

den har så många tänder synliga 

så många fler nyanser 

vad hon sagt till er och hur kan vi 

bara ana men vad vi sagt om er 

och de val ni fattat 

Orkar det friska inte fördjupa sig uti

vi står tror ni på två sidor av en linje 

I egentlig mening är vi alla ett