Natten förråder dagen.
Lampans skimmer mot den mörka botten.
Vintern är avundsjuk på våren.
Hon känner det så starkt,
det som förts hit med åren.

Freja härskar över sargade hjärtan.
Hungriga hjärtan, redo för offer.
Överallt på jordens rund, bida de sin tid.
Ett lapptäcke av stagnerad kärlek,
bundna till härskarinnan.
Freja, oh, förlös dem.
Svarta av sot de vakta över sin lott.
Småaktighet, grälsjuka och rofferi,
sådan är världen, den vi leva i.