i mitt mirakelrum
jag bor vid sjöänden inom rödväggar med vinda vita knutar atmosfären mättad fylld av tänkta tankar ställda frågor smidiga och svepande svar krypande myllrande hindrande ord utplacerade som stapelvaror framför blickfång synfält utsikter munnen min smakar registrerar spottar ut all beska runt tungan för svår att svälja
börjar sålunda öppna mina öronlock lyssnar hörs kakafoni en spretande symfoni nyuppfunna uttrycksorkester plöjer sig genom ljudvallen allteftersom skogar av brisvioliner spelar upp så flödar uppstråkshimmel längre upp bland klippsprången plingar och plongar eolsharporna fjällbäckars flöjtvirvlar forsglimt utför stupet kvillrande klarinetter lärklekar i lufthavet basundrag i talldunge videpipakulning efter kossera kom i fjärran hackspettsvirvlar kornknarrlåt lyfter älvpolskor bland dimbankar pågående symfoni snart i avtagande drömmen löses upp ljudmattan är skakad hängande i till ro vid brokvisten till röda huset öppnar jag in mun i ett knappast hörbart ”ja” dörrens gångjärn gnisslar lätt bakom mig
Fri vers
av
Per Rydberg
Läst 168 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2021-08-20 22:24
|
Nästa text
Föregående Per Rydberg |