Från och med anno 1622, under den holländska guldåldern, fanns det ett rosenkorssällskap i Haag som hade etablerats där i ett palats och dess medlemmar levde i rikedom. Sällskapet hade också hus i Amsterdam, Nürnberg, Hamburg, Erfurt, Danzig (Gdansk), Mantua och Venedig .

Som ett tecken på igenkännande bar bröderna ett svart silkesnöre i det översta knapphålet av sina klädnader. Detta tecken mottogs av neofyter, eller noviser, efter att de hade svurit under ed, som manuskriptet säger, att hellre bli kvävd till döds av en sådan snara än att bryta tystnadsplikten som påtvingats dem.

Deras andra tecken är att när de går i sällskap bär de alla ett blått band, till vilket är fäst ett gyllene kors med ett steg på, detta ges dem när de upptas i sällskapet. Detta bär de runt halsen under deras rockar så att inte mycket av det syns. Det gyllene korset hänger ner på vänster sida.

Det tredje tecknet är att på toppen av deras huvudhår har de rakat en yta, ungefär lika stor som en Louis d'or. Därför bär de flesta av dem en peruk för att inte bli igenkända; de är dessutom mycket trogna sina förpliktigelser och lever väldigt stillsamt.

Det fjärde tecknet är att de vid stora högtider, mycket tidigt vid soluppgången, lämnar sina bostäder vid samma dörr (den som vetter mot soluppgången, det vill säga mot öst) och viftar då med en liten grön flagga. När en annan av dem dyker upp på platsen där en av dem bor, går de till en bestämd plats och där börjar de en konversation sinsemellan för att känna igen varandra, för i början litar de inte fullt på varandra.

Således hade de en viss hälsning sinsemellan som är följande: Gästen säger till mannen han besöker, "Ave Prater!" till vilken den andra svarar: "Rosae et Aureae"; då säger den förste, "Crucis". Sedan säger de båda tillsammans: "Benedictus Deus Dominus noster, qui nobis dedit Signum".

De hade även ett gemensamt dokument där imperatorn för sällskapet hade fäst det hemliga sigillet. Sigillet var gjort av mässing och var ungefär lika stor som en gammal indisk halvrupie.

Sigillet bestod av en sköld inom en cirkel; på skölden fanns ett kors, vid vars bas var en ros med fem kronblad. På toppen, botten och bägge sidorna av skölden var bokstaven C, och dessa fyra bokstäver (CCCC) betyder: Crux Christi Corona Christianorum.