Sprickorna i taket
och i väggarna
kör ned mig
och tar reda på mig.
De fortsätter att
spåra mina koder.
De säger:
Du gör ont, du är inte bra.
På morgonen
spänner jag upp mitt tält
under det trasiga taket
och tittar på
dess avflagnade färger
genom perfekta handleder
i min vikta filt.
Din djupt grävda tunnel
vänder sig,
den kommer att vända dig
bort till mig.
De planer jag har för dig
är redan gjorda.
Sprickorna i taket
och i väggarna
vittnar därom.