Drömvärlden och dagsljusvärlden; världen såsom helhet sammangjuten av diktaren, skön, månbelyst, distanserad å ena sidan, och den praktiska diskbänksvärlden å den andra sidan. Den förra en värld genomstrålad av musik och blod — ordmyror på en tapet av guldpalmsblad. Den senare en värld av mått och mål och medel, en handlingens värld, där lampor skruvas i och pengar räknas. Jag kan röra mig i båda dessa världar som en lövsångare som  flyttar sig från träd till träd. Båda världarna behövs. Men var plats har sin tid, och mellan dem finns ett limbo av eskapism, en skuggvärld, som utgör en dålig kompromiss. En urvattnad, skurvattengrå kompromiss. Bättre då att låta gonggongen slå - än är jag här, än är jag där, men där jag är är jag och låter världarna vara rena.