Du borrar in dig mot mitt bröst
under täcket.
Tittar på mig ur ögonvrån.
Jag läser lite nasalt...
Lite rappt och sluddrigt.
Sedan är jag där och påpekar igen:


“96 sidor nu. Denna bok håller mig verkligen på halster.
När kommer vi till the good parts som du utlovat?” Säger jag otåligt.
Och syftar på att du har redan läst den en gång tidigare.


Du flinar:
“Lugn det kommer. Snart är det helg
och Lukas ska till London.”



Jag fortsätter.
“Gud vad ni låter”, sa han.
“Man skulle kunna tro att ni är för -för
-förälskade i varandra.”
Vi blev tysta. Sedan skrattade Kaja högt, samtidigt
som servitören kom med våra guldgula ölglas.
“Jo, det vore något,” sa hon till Lusen.
“Överklassflickan och författarinnan Sophie
i lesbisk relation med radikalfeminist.”
(citerat ur boken: "Stjärnor utan
svindel" med Louise Boije af Gennäs)

Orden får ett abrupt slut när jag lägger min tyngd
över dig och kysser din hals men plösligt utbrister:
“Oj, shit jag måste sätta på riset”
“Nej, INTE nu!”
“Se du gör så där. Du hetsar upp mig, lägger dig över mig.
Sedan ska du plötsligt värma mat eller fixa det och det...”



“Du ville ju ha frukost på sängen”
Eller brunch kanske vi säga... och jag vill inte inleda
nåt innan. Det blir lite knackigt.”



“Hela du är en inledning,” drämmer du till med.

Fotnot: Prova högläsning i sovrummet en helg
som ett välformulerat förspel och så ska ni få se
vad som händer efter en nagelbitare till roman :)