Kom, en svag röst hördes i skogen
jag såg mig omkring
granar hukade sig
över den smala stigen
mellan träden skymtade mossbelupna stenar
precis som i en John Bauer skog.

Ropet hördes igen
tog några steg över blåbärsrisen
i riktning mot ropet
stannade, det var tyst
endast vindens susande
från grantopparna hördes

Här och var växte svamp
jag som inte hade någon korg med mig
förargligt.
Hade jag hört fel, var det en inbillning.
Det började skymma,
i granskogen blir det snabbt mörkt.

Jag var i valet och kvalet
det kanske var någon som ville ha hjälp
men då skulle rösten ropa
”hjälp mig kom och hjälp”
Gick längre in i skogen
ropade, ”är det någon där”
men fick inte något svar.

Rätt som det var såg jag en vit gestalt
nästan genomskinlig som en dimslöja
jag skyndade mig fram,
den vita gestalten drog sig allt längre bort
jag följde efter som i en dröm.

Efter ett tag kom jag fram till en svart tjärn
dimslöjor dansade över tjärnen
den vita gestalten förenade sig med dem.
Ett svagt rop hördes igen, ”kom”.
Jag lutade mig över tjärnens vatten
kände suget att sjunka ner i den
men behärskade mig i sista sekunden.

När jag såg spegeln i vattnet
var det inte jag, det var min älskade syster
död sedan många år tillbaka.
Jag reste mig upp på darrande ben
det var nu ganska mörkt
men jag trevade mig fram
och hittade till sist stigen,
nu var det nästan mörkt.

Väl hemma tog jag fram ett foto på min syster
visst var det henne jag hade sett i det svarta vattnet