nattmörkrets rastlösa vinthundsiver

klafsar drömmarnas halvvakna träsk

vaken vankar mellan tanke och vision

drar inåt spegelsalens underland

dagens sandkorn och dagsverke

förtrollas stundvis

för att snart nog försvinna

för bilmotormuller och gatlyktans ljusbild i taket

nålsöga megafon förstoringsglas

förvränger ånyo min gäspande klarhet

med sorgmantel ekon skuggor reflexer

viker sig så marken som vaktar mitt inre

insomningsmörkret tar till sist emot mig

nu formas

föds och formas

balans inuti

spyboll eller pärla