(från en överbliven sång nånstans ifrån. ..)
till: Medvetande graden
Flyg inåt den Lila linjen
Och följ den inre smärtan
inuti
Då ingen känner den
som du
Där du står vid
ditt eget vägskäl
Och väntar på att
få återuppstå
Likt fågel Fenix
Det är okej trots
du tror, den undre
Vingen är bruten
Och det är ingen
som kommer dig
till mötes. ..
Där du står vid
ditt eget vägskäl
Och väntar att få
återuppstå likt
Fågel Fenix
Och du öppnar upp
din beresta resväska
Med all världens in
-stängda kaos inuti
Låter det bara fara
befriad sin kos. ..
Och det är ingen som
för din talan vart du
ska åka eller befinna
dig nånstans härnäst
När du inte längre
Behöver ett mål
Då du bara har att
följa
den Lila linjen. ..
Som en hop glödande
atomer längst fram
I tillvarons evigt
skapelse berikande
gryning.
Svävande rakt utåt
inuti
Guds vilande cirkel.