Vi överger det sjunkande skeppet
en stormdrabbad kust
klamrar oss fast i reven
urtidshavets sång
slår mot vår såriga kropp

slocknar på sovande berget
vi delar allt, några droppar vatten
ur den sinande källan
även de torra bröden
som kärvar vår hals
det sista jag såg
var din bultande strupe
förrän natten slocknade
och drömmen tog vid

världen sträcker ut ett finger, sedan ljus
vinden fyller seglen med levandet
träden med löv
allt förnyas

Du skrattar för gräset det flyger
och tusen år har bara gått