det ska finnas en trygghet
någonstans att ro i land

men jag behöver stanna kvar

för det kommer finnas ett hav menat att korsa
berg att bestiga
kliva in i storhetens djupadal
bli slukad av skogens vrede
och dess törst

en storm skapad av tårar
med solsken format av en känsla
den som är kvar
att bara få kunna va

mörka nätter
fyllda av ljusa dagar

behöver jag stanna kvar
gå den väg jag likt förbannat valt att ta