Klockan sju minuter över två rörde du vid min arm så att jag vaknade
Nu döljer du dig i bäckens eviga sorlande
Skjortan över dörren gör sig redo att dölja min osäkerhet
Väl inövad vanlighet väntar i mötet med nya arbetskamrater

När tröttheten slår till spanar jag efter sängar soffor och vilrum
Platser för att komma fram till den jag borde vara
eller för att kompensera för den jag nödgas vara
En tid och plats i ofas i väntan på fas

Fyller väntan på sömn med bröd och nektariner
Håller talibaner afghaner och IS utanför dörren
men de sipprar in och kräver känslor och ståndpunkter
Sov med mig inatt alla skräckslagna på Kabuls flygplats